Ellerhur1

Åkte hem efter jobbet igår och åt mat. Lilla S hade fixat hamburgare. Sen åkte jag till mamma. Hon sov när jag kom så jag satt vid fotänden på sängen och läste en stund. Sköterskan Lisa kom in och skulle prata med mamma lite så då vaknade hon. Hon fick lite medicin men fick inte behålla den.
Jag satt en stund och pratade med mamma men hon är svag och trött, så trött. Jag gick ut och pratade lite med sköterskorna och vi kom överens om att det bästa är om all medicin går intrevenöst nu. Sen åkte jag hem.
Känns skönt att mamma är i så goda händer - personalen är fantastisk och det är bra för oss runt omkring också.

Funderade en massa på vägen hem.

Jag försöker göra bra saker för dom jag har runt mig, det gör jag alltid för jag har alltid trott att om man är bra mot andra så får man tillbaka naturligt en dag. Men jag börjar tvivla. Är man snäll blir man bara trampad på. Tagen förgiven. Det känns trist. En del tror att man har dolda motiv eller annat skti i baktanke - kanske för att genom sig själv känner man andra.

Ja - jag erkänner jag är lite ledsen just nu. Det är lite för mycket just nu. Men som Kermit uttryckte det så i klartext: Vad hade jag förväntat mig?? Det gäller många saker.
Jag hade förväntat mig att stora S skulle bli arg men det tar inte bort att jag blir ledsen över hur han skriver.
Jag hade förväntat mig att mamma skulle bli dålig men det tar inte bort att det är tungt att se det.
Jag hade förväntat mig att få klara mig själv men det tar inte bort känslan av ensamhet.
Jag hade förväntat mig att bli tagen för given men det tar inte bort det faktum att det gör ont.

Kom hem till en tom lägenhet och såg lite på TV - gick och la mig tidigt.