Ellerhur1

Klurar och tänker.....................

Det händer en massa kring min relation till stora S. Men jag känner ändå att min kärlek till honom kommer att göra att vi tar oss igenom. Är det naivt? Kanske. Men jag älskar honom så högt och VET att han är en klok kille och jag kan förlita mig på att han känner min kärlek även om han just nu inte vill ha med den eller mig att göra. När det kommer till mina barn blir jag lejonmamma.


Thomas fyller år snart - hade så gärna velat få fira honom men han är arg fortfarande så då får det väl bli senare. Synd tycker jag men gissar och hoppas att det löser sig. Är det äkta vänskap så tar man sig igenom. Jag tycker ju att man ska prata om saker som blivit fel men det gör kankse inte han. Han kanske var en struts i sitt förra liv..


Min pappa fyller också år, nu på lördag. Vi kan inte fira som vi brukar för mamma orkar inte riktigt så det blir lite uppdelat. Men det är ju bra det med. Nya tider nya tag och det gillar jag. Jag ska försöka få med mig lilla S till att fira pappa men vet inte om hon orkar en helg till med en snigel..


Jobbet känns så där, jag vill veta hur det blir men får inga svar. Känner mig lite orolig men har hela tiden en känsla av att det löser sig. Jag är bra på det jag gör så det är väl klart att det fixar sig? Men visst vore det skönt att få stabilitet på jobbfronten men det kommer. Jag får göra något smart. Jag är ju det - smart som en pudel.



Lilla S tjatar om färg till väggarna och kläder och kamera och busskort och allt annat som kostar pengar. Hela tiden är det något som kostar. Hon böjrar låta tjatig!! Hahaha som en papegoja!!

Ja, ni ser ju jag lever i ett Zoo!!