Gnälll inte då.
Jag satt och blev heligt förbannad.
Först vill jag bara säga: dom som är feta på grund av sjukdom - all heder till er att ni orkar med. Jag förstår så väl att det är tufft och självklart ska ni hålla huvudet högt och absolut gå på McDonalds eller vad ni känner för ibland och äta gott och unna er. ABSOLUT.
Jag kan inse att det är svårt med människor runt er som inte förstår och som ger blickar - det måste vara för djävligt.
Alla dom satt åt sidan nu så vänder jag mig till er som är feta/överviktiga på grund av för mycket mat med för lite rörelse.
Jag vill att ni tänker på alla blickar.........Jag kan fatta att det är frustrerande. MEN ni ska fan i mig veta alla ni att det är precis likadant när man är underviktig.
Jag är det. Underviktig. Kan inte göra ett skit åt det. Jag VET,,,, det är bara att äta men det är det fan inte alls. Dessutom är det så att folk i allmänhet tycker att det är en självklarhet att man kan gå fram till en mager person och basunera ut sina åsikter om det hur som helst. Folk har kommit fram till mig och sagt:
-Gud vad smal du är! Äter du inte?
-Så DÄR kan du ju inte se ut.
-Du ser ut som en knarkare
-Är du sjuk?? Har du cancer eller nåt?
-Jag vet att det är svårt att ta sig ur ett amfetaminberoende
-Har du ingen spegel hemma?? Vet du hur du ser ut?
-Nä, nu MÅSTE du börja äta
osv osv osv osv osv...........................Hur kul är det???? Dom som sagt sådana här saker är allt från grannar, vänner, familj till totala främlingar. Min uppfattning är att man tittar och pratar OM dom som är överviktiga och TILL dom som är magra. Det är precis samma kamp att se till att gå upp i vikt som ner. Det är samma besvikelse att stå på vågen och se............man har gått ner.................igen. Det är samma skit när man kommer till vårdcentralen och vill ha recept på näringsdrycker som man VET hjälper för man har provat och betalat dom själv men dom är så fruktansvärt dyra att man inte har råd. Tidningar är fulla av bantingsrecept och metoder på att gå NER i vikt. Goda recept på mat som gör att du går ner............tack så jävla mycket. Alla misstänksamma kommentarer om att det bara är att äta och att jag förmodligen bantar. Alla beska kommentarer om hur svårt det är för dom som vll gå ner medan jag bara kan äta och göra precis det dom vill men minsann inte får.
Tro mig. Jag gör ALLT jag kan samtidigt som jag utstår kommentarer, det känns för bedrövligt att då läsa en insändare som den som jag läste förra veckan. Visst. Var överviktig - var nöjd med det men du - gnäll inte då.
Är du inte nöjd och det inte är sjukligt så ät mindre, nyttigare och rör dig. Unna dig gott gott ibland visst.
Är du nöjd så då så.........vad är problemet? Folk tittar, men det kanske du har förstått nu att folk gör på fler än feta.
Säkert blir det många som blir sura när dom läser det här. Säkert finns det massor av andra orättvisor. Det var just det jag ville belysa.
Har vi inte alla något att kämpa emot? Smal, fet, fattig, rik, ensam, stressad? Lagom finns helt enkelt inte, det är en utopi som får oss att kämpa tills vi "kanske" kommer dit en vacker dag! Eller så tar man den rakaste vägen och struntar att bryr sig om alla fel man hittar på sig själv, lättare sagt än gjort, tyvärr
Jag känner så väl igen det där.
Jag har en jättesmal och matglad dotter som blev vansinnigt magsjuk och jag gick ner till vårt centrum och köpte en coca cola åt henne men, jag köpte en utan socker för att skona tänderna helt enkelt. Varpå kassörskan, som vi kände lite halvt om halvt, säger att jag borde nog inte köpa sockerfritt åt en anorektiker...
Jag har aldrig växlat ett ord med den människan igen.
Stå på dig tjejen...under tiden väntar jag på festen.