Prinsessan på ärten.
Ja! Ja! Ja! Äntligen har jag kommit på det!!
Det är så här att jag har hört en massa sagor i mitt liv och då menar jag inte alla dom som män serverat mig. Utan jag menar sagor man hört som liten och som jag senare läst för mina barn.
Prinsessan på ärten tillexempel......Hur kommer det sig att hon känner ärtan?? Är det bara en skröna?? Är det fiktivt?? Ja trodde ju det - länge länge.
Men det är sant och jag vet varför!!!
Bruden hade anorexia!! Klart som korvspad!!!
Hur vet jag det?? Ja, lätt - jag har INTE anorexia men är underviktig ju............häromdagen satt jag och fikade med syster Maria, hennes man och min pappa. Satt på en stol och fick ont i baken av stolen för den var utan stoppning jag var tvungen att låna en filt och lägga under mig. Igår var jag ju och trixade med en bil, satte mig då på marken och en liten liten sten hamnade under min bak och det gjorde så ont att jag var tvungen att ställa mig upp.......Likaså kan jag inte ligga längre stunder i badkaret.......ja inte utan smärta i valda delar.
Så nu slog det mig - bruden var så mager att ärtan skavde i ryggen. Inte fan handlade det om någon royalistiskt överkänsligt överklass känsla!!
SÅ nu är det uträtt och klart. Skönt.
Ellerhur?
