Ellerhur1

Det är du min underbara flicka som är SålQinnan!! Du vet vad jag menar.

När du föddes var det den mest fantastiska förlossning! Det var det - du kom fram och från den dagen den 20:e maj 19992 fick jag lära mig så mycket underbara saker.

Tillexempel hur du redan som liten bestämde dig för vad och ens OM du skulle ha kläder alls! Du sprang i din brors fotsteg och ibland min flicka gör du det än......
När du var liten var Stora S inte så snäll mot dig jämt. Det tog du med jämnmod och inte förrän du var ca 6 år - DÅ fick du nog. Han retade dig, ni satt i soffan och vips så blev du less. Du puttade honom ur soffan och ner på golvet med en fart som gjorde att jag förstod att henne sätter man sig inte på - inte hur länge som helst. DET är BRA!

Inte fick jag klä dig i klänning och rosetter.... nej nej.Inte dig. Du ville själv bestämma och se ut som du ville se ut. Det är jag glad för idag kan du tro.

Just nu och sista året har det väl varit så där kan man säga utan överdrift. Du är arg - besviken och less - tyvärr mest på mig och helt rätterligen.
Underbara flicka, om jag kunde ta den smärta du känner nu skulle jag göra det. Om jag kunde fixa allt så skulle jag det. Allra helst skulle jag vilja ha en tidsmaskin så jag kunde resa tillbaka och ändra vissa saker. Tro mig det finns lite där.

Det är ok att du är arg. Det är ok att du är besviken - men som jag sa häromdagen - låt det inte äta upp dig. Jag finns här och jag kommer inte ge vika. Jag hade en stund i mitt liv som blev galen av skäl som du vet men inte orkar eller ska ta hänsyn till. JAG gjorde fel. Jag tar det på mig och jag försöker ställa saker tillrätta.

Jag är stark och jag finns här för dig. Nu och för alltid - resten av tiden. Jag hoppas och tror att vi en dag kan se tillbaka på det här och känna: GUD vad skönt att det är över och vilken tur vi har varandra.

Stor kram till dig. Jag är ledsen att det blev som det blev och jag önskar jag kunde göra det ogjort.
Älskar dig underbara Sålqinnan