Ellerhur1

Igår var mamma och papa på SöS för att träffa onkoogen.

Inge bra! Dom kommer inte att kunna behandla med cellgifter eller operera. Mammas lever är visst inte bra och allmänt så är hon i dåligt skick.

Det är tungt. Man vill bara slänga igen dörren och hålla mot allt vad man kan när döden knackar på dörren. Men  - det kan man inte.
Jag som person är väldigt praktisk och tar tag i det jag behöver och måste. Ringer dom jag ska ringa och gör det jag måste göra i form av mat och sånt. Men igår diskade jag inte! Det är helt otroligt.

Självklart är jag ledsen. Även om jag visste och var förberdd så slår det så oerhört hårt.

Kan inte tänka mig ett liv utan mamma. Desstuom vet jag hur illa pappa far av allt detta. Känner att jag behöver lägga en massa fokus på att göra denna nu den sista tiden bra för alla. Göra gott.



Jag messade till stora S om hur läget är men fick inget svar. Saknar honom oerhört just nu.

Överhuvudtaget är det mina närmaste som är viktiga just nu. Att känna deras värme. Det  är kallt och ensamt just nu.
Att förlora sin förälder.................kanske bägge som det verkar just nu..........det gör ont. Även när man är förberdd.

Så det är inte som i Gevalias reklam - lycka med oväntat besök. För när döden knackar på dörren vill man bara slänga igen dörren och hålla mot!!
Så alla ni som finns nära mig och vet. Ge mig en kram. Det behöver jag nu även om det inte syns och märks.