På vägen hem fick jag ett sms av Åsa..
Igår åkte jag hem och förberedde lite "catering" och sen hämtade jag lilla S från jobbet. När vi kom hem så gjorde hon sig lite mat och jag slutförde det jag hade. Åkte sen och levererade en middag medan lilla S gjorde sig klar för att träffa en kompis i Södetälje! Jättekul att hon nu försöker träffa kompisar "lokalt".
Hämtade pappa för resa till Enhörna och Johanna som fyllde år.
Vi fick god god kycklingsallad. Jag, Ingemar, Maria och Åsa satt i vardagsrummet och åt. Vi började prata om olika saker och av hänsyn till att jag inte riktigt vet VEM som läser här kan jag säga att vi pratade om människors behov. Åsa hade en klar inställning i debatten och jag kände att IDAG. Idag ska jag ta den högre vägen och inte strida för min åsikt och bli arg utan jag reste mig och sa okej, vi skiter i det. Då sa hon något jag inte uppfattade men jag sa bara. Lägg ner. Tog en cig ute och bestämde mig för att inte bry mig mer.
Alla är vi olika. Alla har vi olika grad av empati och insikt och alla är vi olika i att känna att det här gör jag för en annan människa. Inte för att jag kan SE det behovet men jag kan förstå att det finns. Jag gör det fast att det innebär att jag måste ställa andra saker åt sidan.
Ibland måste man också göra saker för att det är rätt, eller för att man inser att man gör något för någon annan eller för att man underlättar för flera.
I min värld ser inte Åsa det jag ser. Så uppfattar jag det. Resten av min tid hos Johanna och resan hem gick till att jag insåg att jag skulle frågat Åsa: Hur tänker du nu???
Åsa tycker att jag är dum som ställer upp för andra och tycker att det ska jag inte göra och om jag gör det ändå får jag "skylla mig själv" och ska inte ställa krav på andra.att göra saker............jag tycker att det är en själklarhet. Att man hjälps åt. Att man gör så mycket man bara kan för andra. Det är så lite som gör så stor skillnad.
På vägen hem fick jag ett sms av Åsa. Det var faktiskt ganska otrevligt.
Jättetråkigt men å andar sidan...............det blev en obehagligt bekant känsla över hur jag i november bryter med familjen och anledningarna till det..........Det var ju bara för att mamma blev sjuk som jag valde att gå en ytterligare ny väg.............
Ellerhur?
Hämtade pappa för resa till Enhörna och Johanna som fyllde år.
Vi fick god god kycklingsallad. Jag, Ingemar, Maria och Åsa satt i vardagsrummet och åt. Vi började prata om olika saker och av hänsyn till att jag inte riktigt vet VEM som läser här kan jag säga att vi pratade om människors behov. Åsa hade en klar inställning i debatten och jag kände att IDAG. Idag ska jag ta den högre vägen och inte strida för min åsikt och bli arg utan jag reste mig och sa okej, vi skiter i det. Då sa hon något jag inte uppfattade men jag sa bara. Lägg ner. Tog en cig ute och bestämde mig för att inte bry mig mer.
Alla är vi olika. Alla har vi olika grad av empati och insikt och alla är vi olika i att känna att det här gör jag för en annan människa. Inte för att jag kan SE det behovet men jag kan förstå att det finns. Jag gör det fast att det innebär att jag måste ställa andra saker åt sidan.
Ibland måste man också göra saker för att det är rätt, eller för att man inser att man gör något för någon annan eller för att man underlättar för flera.
I min värld ser inte Åsa det jag ser. Så uppfattar jag det. Resten av min tid hos Johanna och resan hem gick till att jag insåg att jag skulle frågat Åsa: Hur tänker du nu???
Åsa tycker att jag är dum som ställer upp för andra och tycker att det ska jag inte göra och om jag gör det ändå får jag "skylla mig själv" och ska inte ställa krav på andra.att göra saker............jag tycker att det är en själklarhet. Att man hjälps åt. Att man gör så mycket man bara kan för andra. Det är så lite som gör så stor skillnad.
På vägen hem fick jag ett sms av Åsa. Det var faktiskt ganska otrevligt.
Jättetråkigt men å andar sidan...............det blev en obehagligt bekant känsla över hur jag i november bryter med familjen och anledningarna till det..........Det var ju bara för att mamma blev sjuk som jag valde att gå en ytterligare ny väg.............
"Dumhet är en konstig sjukdom - den sjuke lider inte av den - bara omgivningen"
Ellerhur?
Kommentarer
Postat av: Tantalorum
Det är mer än LITE tråkigt att du inte kan få lite cred för att du gör något bra...tycker jag.
Postat av: Anonym
det därmed dumhet o sjukdom ska jag lägga på minnet. Den var bra :-))) Problemet är att när lagt det på plats där, brukar jag inte hitta det igen. Dt är som när man skriver upp nåt på en lapp, o sen förlägger den... :-)
Ha det ;-)
Trackback
