Usch vad dumt
Igår åkte jag och hämtade lilla S efter skolan. Hur fan kan dom få slutat kvart över 4?? Jag kan tycka att det är ganska sent. Med tanke på att maten är under all kvalité - JO det kan jag säga. Har ätit där i 6! år. Hur som helst lång dag.
Kom hem och lagade mat - lax, potatis spenat och romsås. Det var gott. Vi blev bara två till middag. Lite snopet eftersom jag inte hört något. Åkte sen till mamma för en fika Det var lite spänt och när vi satt och pratade så lyckades jag bli osams med pappa. Japp! Igen. FAN att jag inte kunde hålla truten! Att jag inte kunde gått??
Hur som det blev inge bra och jag blev ruggigt ledsen. Inte för pappa utan för att jag vet hur jobbigt mamma tycker att det är Nåväl det blev en massa sagt - sanningar från oss bägge. Jag tror att pappa tog mest illa vid sig av att jag är så kall och färdig som jag faktiskt är.
Hemma igen tänkte jag på mamma och messade henne och bad om ursäkt för det jag just dragit henne genom. Visst vi var två men jag kunde tänkt och gjort annorlunda.
Jag var riktigt arg och ledsen. Hade behövt en kram men fick trösta mig själv. Det går det med.
Sov otroligt dåligt - funderade på mina föräldrar - syskon och allt som är. Desstuom hade jag inte hört av Kermit vilket gjorde att jag grubblade på om det hänt något. Ville inte ringa och messa för han blir bara irriterad.
Vaknade och tog mig till jobbet. Har fått undan en massa saker så det känns skönt - underbart att få lägga kraft på jobb när man behöver tänka på annat.
Mitt på dagen ringde pappa och ville att vi ska ses ikväll. Jag sa först nej men ändrade mig sen. Klart han ska få säga vad han vill säga. Han menar att han tänkt efter och förstår nu. Kanske gör han det. Är det viktigt för honom att säga det ska han visst göra det. Jag är ju inte arg - jag är bara full av insikt i vad som gäller.
Ska ta kontakt med syskon sen för att höra var dom står. Jag känner ett oerhört behov av att dom som finns i mitt liv är männsikor som bryr sig på riktigt och gillar mig som jag är. Andra göre sig inte besvär.
Haha det är nog min 40-års kris som gungar igång. Hahaha helt ok!! :)
Nu ska jag åka hem. Handla, laga mat (undrar om det ska vara till 2 eller 3) sen ska jag duscha och skaffa kraft för mötet med pappa och sen sova.
Tänker på dig Dahlberg! Vet att det är jobbigt när barnen mår dåligt. Men det går bra och jag finns där för dig.
Kom hem och lagade mat - lax, potatis spenat och romsås. Det var gott. Vi blev bara två till middag. Lite snopet eftersom jag inte hört något. Åkte sen till mamma för en fika Det var lite spänt och när vi satt och pratade så lyckades jag bli osams med pappa. Japp! Igen. FAN att jag inte kunde hålla truten! Att jag inte kunde gått??
Hur som det blev inge bra och jag blev ruggigt ledsen. Inte för pappa utan för att jag vet hur jobbigt mamma tycker att det är Nåväl det blev en massa sagt - sanningar från oss bägge. Jag tror att pappa tog mest illa vid sig av att jag är så kall och färdig som jag faktiskt är.
Hemma igen tänkte jag på mamma och messade henne och bad om ursäkt för det jag just dragit henne genom. Visst vi var två men jag kunde tänkt och gjort annorlunda.
Jag var riktigt arg och ledsen. Hade behövt en kram men fick trösta mig själv. Det går det med.
Sov otroligt dåligt - funderade på mina föräldrar - syskon och allt som är. Desstuom hade jag inte hört av Kermit vilket gjorde att jag grubblade på om det hänt något. Ville inte ringa och messa för han blir bara irriterad.
Vaknade och tog mig till jobbet. Har fått undan en massa saker så det känns skönt - underbart att få lägga kraft på jobb när man behöver tänka på annat.
Mitt på dagen ringde pappa och ville att vi ska ses ikväll. Jag sa först nej men ändrade mig sen. Klart han ska få säga vad han vill säga. Han menar att han tänkt efter och förstår nu. Kanske gör han det. Är det viktigt för honom att säga det ska han visst göra det. Jag är ju inte arg - jag är bara full av insikt i vad som gäller.
Ska ta kontakt med syskon sen för att höra var dom står. Jag känner ett oerhört behov av att dom som finns i mitt liv är männsikor som bryr sig på riktigt och gillar mig som jag är. Andra göre sig inte besvär.
Haha det är nog min 40-års kris som gungar igång. Hahaha helt ok!! :)
Nu ska jag åka hem. Handla, laga mat (undrar om det ska vara till 2 eller 3) sen ska jag duscha och skaffa kraft för mötet med pappa och sen sova.
Tänker på dig Dahlberg! Vet att det är jobbigt när barnen mår dåligt. Men det går bra och jag finns där för dig.
Kommentarer
Trackback
